Vi ser prosten Johan Hemberg bli dålig/sjuk och förstår senare när han dog, liksom Penn - foxterriern, och somrarna i Ljungstorp efter detta.

Kafferepen för "Ljungstorps urinnevånare" som någon av döttrarna skriver, trevligt återkommande i den sista veckan i juli. Det fanns också kafferep för "sommarsocieteten" från Skövde med Grönvalls (Annelund), Högbergs (Trollehöjd), Lundqvisters, m fl.

Kyrkoherden Johan Hemberg föddes den 19 oktober 1850 på Prosterud, Torsö och han dog 9 januari 1928 i Skövde.

Han var gift första gången den 22 maj 1889 i Uddevalla med Agnes Thorburn född 31 augusti 1866 i Kasen och död 1 mars 1890 i Paris. Johan verkade då som präst i Svenska Sofiaförsamlingen i Paris. Med henne hade han sonen William Hemberg född 1 mars 1890 (samma dag som modern dog) i Paris - död 5 april 1977 på Stora Sköndal. Johan gifte sig en andra gång den 18 september 1894 i Uppsala, samma år han fick kyrkoherdetjänsten i Skövde, med Signe Hedenius född 31 augusti 1864 i Uppsala död den 5 september 1944 i Skövde. Med henne fick han barnen Margit Hemberg född 23 september 1895 i Skövde, Elin (Elli) Hemberg född 13 november 1896 i Skövde - död 1994 (- gift med Sven Erlandsson död 1966) och sonen Per Hemberg född 3 juni 1900 i Skövde. Delar av Hembergssläkten hittar ni utredd här!

Se mer om familjen Hemberg - här!

Exempel på Gångbiljett på järnväg från Falbygdens Museums fotoarkiv - se här!

(Bild Falbygdens Museum - bildarkiv/bildnummer: 2M16_S-98-75_31)

På baksidan av biljetten fanns förordningar:

1:o Innehafvaren af denna tillåtelse ansvarar sjelf för allt den skada han möjligen under färden kan ådraga sig till lif och lem och är skyldig att ställa sig till efterrättelse vederbörande banbetjänings tillsägelse, samt får på intet sätt förorsaka hinder elelr skada å banan

2:o Gå skyndsamt åt sidan när tåg höres eller synes komma och blif stående till dess tåget passerat.

3:o Gå emellan skenorna och nedtrampa ej doceringarna.

4:o Denna biljett gäller endast för den person (eller familj) för hvilken den är utskrifven.

← Till sidans topp!

Prosten Hemberg på spåret nedanför familjen Hembergs sommarhus Signelid i Ljungstorp. Svart-vitt foto av en färgglad akvarell av Signe Hemberg 1912. Originalet förvaras troligen på Skövde Stadsmuseum, eftersom dottern Elli Hemberg donerade flertalet av sin mors tavlor dit.

(Bild med publiceringstillstånd av Birgitta Rudberg - ur boken Småstadsliv, 1994)

Signe Hembergs självporträtt från sin ungdomstid som konstnär. Man kan se dotterns "revolt" nedan mot det traditionella måleriet och kanske delvis mot sin mor och hennes generation också.

(Konstverket ägs av Skövde Konstmuseum och publiceras med deras tillstånd- www.skovde.se/konstmuseum)

 Mer bilder från Signe Hembergs konst - klicka här!

Elli Hemberg gick i Carl Wilhelmsons målarskola 1918-1922 och debuterade som konstnär på det nysakliga 1920-talet. Detta är mitt under Signelidstidens höjdpunkt och Signe nämner inte hennes konstnärskap i Familjejournalen under alla de här sommaråren t o m 1932. Däremot skriver hon om många av de tavlor hon själv målat i Ljungstorp i journalen.

En röst om Elli i senare tid: "Hade Elli Hemberg varit man hade hon varit erkänd som en av Europas stora arkitekter." Carlo Derkert (1981)

Elli Hembergs tavlor har en särskild plats på Skövde Konstmuseum, som äger de flesta av dem; https://www.skovde.se/konstmuseet

(Bilden är publicerad med tillstånd från Konstnär Elli Hembergs Stiftelse som har BUS-rättigheterna till alla Ellis tavlor - genom Ulla Hemberg)

Ellis tavla "Utsikt över Valle" är onekligen en bild från Signeliden just nedanför spåren för SAJ-banan med utsikt över dalgången ner mot Varnhem med Klosterkyrkans torn över nejden och en bit av vägen på Billingen i nerfart mot slätten. De båda torpen Rosenlund och Ulfstorp syns som siluetter med Varnhemsvägen som passerar mellan Rosenlund och berget.

Elli Hembergs tavlor har en särskild plats på Skövde Konstmuseum, som äger de flesta av dem; www.skovde.se/konstmuseum

(Bilden är publicerad med tillstånd från Konstnär Elli Hembergs Stiftelse som har BUS-rättigheterna till alla Ellis tavlor - genom Ulla Hemberg)

Samma motiv men från andra sidan av järnvägen, ovanför spåren, har Nils Lann tecknat i Varnhemsbygden 1993.

← Till sidans topp!

Så här ser ett foto från tidigt 1900-tal ut från samma plats. Foto C. G. Rosenberg, Svenska Turistföreningen, Västergötland 5.

Ett fantastisk brovalv från järnvägens bygge 1903! Ännabäcken från Ljungstorps övre del rinner ner mot dalen genom detta ortroligt välgjorda byggnadsverk - en dådtida förutsättning i sten för att låta vårfloderna ha sin gång.

För att förstå proportionerna är det bra att se en människa genom brovalvet!

År 1849 avsöndrades en lägenhet Liden från Hemmanet Storekullen. Norr är rakt upp på kartan. Bäcken går genom ägorna mellan de olika fälten 4 och 5. Stället omnämns fram t o m 1859 som soldatboställe.

(Karta och uppgifter från Verna Andersson, Ljungstorp - Lantmäteriet)

Lite väster om Signeliden ligger LIDEN - tidigare en hussamling  under Storekullen - idag återigen en samling verksamhets- och bostadsbyggnader på en fastighet. Vägen som går rakt upp på teckningen är alltså vägen mot Ljungstorp - rakt i väster. Järnvägen gick nedanför Signeliden och Liden in mot Ljungstorp till vänster på teckningen. Norr är rakt åt höger på kartan!

(Materialet tillhandahållet av Verna Andersson, Ljungstorp)

I hussamlingen LIDEN  har ingått följande hus:

1. Här bodde förr "Marsagumman". Stugan revs omkring 1920.

2. Här bodde på 1880-talet änkan Kristina - Storekullen nr 31. Stugan riven.

3. Här bodde i slutet på 1800-talet en äldre man vid namn Asp. Stugan nu riven.

Kvar finns idag:

Liden, också idag med en samling byggnader inom en fastighet - tidigare ett torp under Storekullen.

På teckningen korsar sedan "Ändabäcken" (Ännebäcken) eller "Marsabäcken" - efter Marsagumman i stuga nr 1.

Mot Storekullen fortsätter sedan:

Signeliden ("Signehill") tidigare - Bergsliden, ett torp under Storekullen - blev Signeliden 1912, efter Signe Hemberg, prostfru - gift med Prosten Johan Hemberg, Skövde. På den tiden kunde paret välja om de ville ta hästskjuts över Ljungstorp (Ljungsbo) eller över Storekullen från Skövde.

Idag är det ingen väg från Liden till Signeliden, utan endast en stig.

Krukliden med två byggnader, torp under Storekullen - närmast Storekullen bodde August Hult, m. makan Augusta Charlotta under slutet av 1800-talet.

Kanske liknade hans stuga andra torp, som det här med "risvedbod" vid gaveln - samlat som bränsle. (Delförstoring från bild av Ryttarboställe vid gränsen till Hemmanet Sten från 1906)

(Delförstorad bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:11)

← Till sidans topp!

Axvallståget med lok Nr 2 VARNHEM på väg in mot Ljungstorps anhalt 1904-06-15 från Varnhemshållet. Då hade trafiken varit igång i 2,5 månader.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103727)

Med stängda grindar mot Ljungstorpsvägen kommer SAJ lok Nr 2, VARNHEM, avstannande in mot anhalten i Ljungstorp väster ifrån 1904-07-31. En alldeles nygjord lykta finns på grindstolpen och grinden kastar sin skugga över vägen. Man kan se att Ljungsorpsvägen inte var någon större kommunikationsled.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103728)

Här tas loket emot vid Ljungstorps anhalt några år senare på ingång från Varnhem av grindvakten och anhalts-stopparen August Andersson f. 1849 (död 1935). Det måste ha varit en speciell dag, eftersom Andersson är finklädd med kubbhatt och allt. Han stannar av tåget med sin röda flagga för att det fanns påstigande vid anhalten efter passagen av Ljungstorpsvägen.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

August Andersson på ett foto från 1893! Han är då 47 år gammal och var vid den tiden ladugårdsförman hos Greve Piper på Kargeholm i Skåne! Han var van att handskas med stora skapelser - här tjuren - sedan hålla ordning på de stora ånglokens framfart vid anhalten, efter 1904, då han köpt Ljungstorp år 1900.

August användes också som djursjukvårdare, då han gått i lära som sådan i Tyskland 1873. Ladugårdsförman lärde han till på Kilagården.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp, 2013)

Foto 1920-talet av grindvakten August Andersson, (f 1849 - d. 1935), (här alltså ca 75 år gammal!) grindvakt och anhalts-stoppare av tåg i Ljungstorp fr o m 1904, far till Alfred Andersson och farfar till Gunnar Andersson som senare båda blev banvakter i Ljungstorp. Här med tågstoppsflagga i rött och ett leende på läpparna.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Ljungstorps anhalt 1913 med Ljungstorps gård, väderskyddet, grindarna, väntkuren, grindvakt Andersson med röd flagg. Loket som tuffar in till anhalten är andra generationens lok hos SAJ efter 1909. Tavlan målad av B. Fransson och den har varit i Seth och Stina Jönssons ägo från Våmb. Seth Jönsson var lokförare för SAJ och fick troligen tavlan därför. Foto Kristina Högman, dotterdotter till Seth och Stina. 

Grindvakten August Andersson ägde redan Ljungstorp sedan år 1900 - ett fd torp under Storekullen 1:11, friköpt under 1800-talet första hälft. 1853 såldes 1/16 mantal Ljungstorp till hemmansägare Gabriel Bengtsson, som då ägde Sparrsäter, Ljungstorp. Säljare var Kajsa Lindqvist.

(Bild förmedlad av Verna Andersson, Ljungstorp)

August Andersson köpte torpet Ljungstorp 1:11 år 1900. Detta köp måste ha ingått i planeringen för SAJ och järnvägsbolaget måste ha medverkat till denna lösning på grindvaktsfrågan i Ljungstorp. Det syns i exproprieringshandlingarna att Jonstorp (Ljungstorp) lämnat mark ifrån sig, men inte att han fått betalt. Det troliga är att en annan ersättning har gjorts upp.

Dessutom blev August 's son Alfred banvakt och bebodde banvaktsstugan vid Backa gård som tjänstebostad. Vid Backa gård fanns också en hållplats. Det ser ut som en familjeuppgörelse mellan familjen Andersson och järnvägsbolaget.

Gunnar, Alfreds son, var intresserad av grindvakteriet som liten och vistades mycket hos sin farfar i Ljungstorp vid banan. Alfred tog sedan över gården och tog med sig banvakteriet och flyttade till Ljungstorp. Detta torde ha varit under 1930-talet någon gång och på så sätt kom 3 generationer att få sin utkomst från järnvägen innan den åter försvann, eftersom Gunnar flyttade in och tog över banvaktssyssla och gård från sin far under den sista tiden av SAJ-banans liv. Då fanns andra grindvakter som skötte den sysslan.

 ← Till sidans topp!

Notera skyddet för ringklockan för telefoni på framsidan! Här en kvarvarande grindvaktskur från SAJ-banan - oklart varifrån. Den finns idag 2016 placerad i Eilert Karlssons trädgård - tack för bilden! Han vet inte hur den hamnat där.

Så här tecknade Nils Lann, aktiv hembygdsarbetare, vyn med Ljungstorps anhalt. Bilden är troligen tänkt skildra platsen någon gång vid samma tid som fotot på Agust - banvakten - ovan! Alltså 1920-tal. Lägg märke till Vägen från Storekullen-Lillekullen-Liden som kommer ner till Ljungstorpsvägen mitt emot Ljungsbo (g.a Finnatorp) som låg vid anhalten, snett uppåt höger på bilden bakom väntkuren. Teckning av Nils Lann, Ljungstorp/Varnhem.

(Teckning av Nils Lann på omslag till Varnhemsbygden, medlemsblad för hembygsföreningen Skarke - Varnhem 1985, Årgång 3.)

Här Alfred Andersson på banan, som övertog gården och flyttade som banvakt från Backa till Ljungstorp efter fadern Augusts död 1935. Alfred var far till den siste banvakten Gunnar Andersson. Gunnar var också anhalts- och grindvakt ett tag innan han begärde löneförhöjning som han inte fick.

Gunnar lär ha vistats mycket i Ljungstorp hos sin farfar August Andersson, grindvakt, då det var mycket mer rörelse vid anhalten och mer att göra och kom alltså sedan att ta över banvaktssysslan efter sin far, Alfred.

Karl Alfred Andersson, banvakt, född 27/6 1885 i Söfvestad, Malmöhus län, död 19/5 1943 i Ljungstorp. Gift 15/2 1914 med Selma Teresia född 27/4 1893 i Skånings-Åsaka död 16/2 1978 i Ljungstorp.

Barn: 

1. Sonja Maria Helena 28/6 1914 - blev hembiträde

2. Karl Gunnar Gottfrid Andersson född 10/12 1915 i Varnhem

3. Gunhild Selma Maria 5/11 1919

4. Sixten Gustav Alfred 9/3 1924

5. Gunborg Astrid Elisabet 11/10 1932

Alla, utom Sonja, flyttade in i gården Ljungstorp från Backa 14/11 1935. Banvakten hade då en ny utgångspunkt. Han tog då över gården sedan fadern dött 4/3 1935.

Innan dess hade barnen ärvt halva gården, eftersom pappan August står som hälftenägare i husförshörslängden vid den här tiden. Hustrun  Brita Maja, född Johansson i Skallmeja, hade dött 26/2 1929 - så 1/2-ägandet speglar troligen arvssituationen tills hans död 4/3 1935.

Kvar på gården i Ljungstorp mellan 4/3 och 15/11 1935 fanns då August dotter Anna Elisabeth född 1883. Hon flyttade ut till Skurup Malmö samma dag som familjen Alfred Andersson flytade in.

(Uppgifter Verna Andersson och Arne Sträng, Ljungstorp - bild från Verna Andersson - delförstoring)

Här har det gått några år och Alfred Andersson, banvakt i banvaktstugan i Backa står 3:e från vänster och hans nu uppvuxna son Gunnar Andersson - alldeles till höger - arbetar också förstås med järnvägen - här som banarbetare. Året är 1932 och platsen nära Backa.

På bilden ses alltså: Hilmer Johansson Larstorp, Bror Eklund Öglunda, Alfred Andersson Backa, Oskar Johansson Nyberg, Robert Andersson Fallet samt en ung Gunnar Andersson.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Den siste banvakten Gunnar Andersson som också bodde på Ljungstorps gård efter sin farfar August Andersson d. 1935, och fadern Alfred Andersson död 1943, håller här fram biljettskrinet som grindvakten hade för att försälja biljetter från Ljungstorps anhalt. En syssla som togs över av grindvakten Syster Håkansson i Ljungsbo under slutet 1940-talet i samband med att grindarna också sköttes av henne. Det fanns under den tiden en liten hylla innanför hennes entrédörr till Ljungsbo att handla biljetter från.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Gunnar Andersson tyckte att VGJ som övertog verksamheten 1935 via LSSJ från SAJ-bolaget pressade på med för mycket att göra i det extra jobb som grindvakt, som han också hade i Ljungstorp till att börja med. VGJ satsade på tätare turer för att öka lönsamheten. Resultatet blev att VGJ förde över sysslan på konduktörerna och senare när SJ tog över 1948 ordnades med separat grindvakt från Ljungsbo nära anhalten. Då tog en Syster Håkansson över sysslan som också innebar att hon stoppade tågen med röd signalflagga då det fanns påstigande, samt sålde biljetter från en liten lucka i sitt eget hus.

(Textbild hämtad från Skara Järnvägmuseums tidskrift Skara Järnvägsblad, Nr 1 2002, artikel av Ingemar Landin "Tåget över berget")

Biljetter till den sista trafikdagen på SAJ-banan. De är stämplade 30.07.61 och den första kostade 1, 80 kronor och är från Skövde - Ljungstorp t o r och det var inte tillåtet med reseavbrott på den biljetten! Biljetten var en LSSJ-biljett trots att banan sedan länge tillhört SJ. Detta framgår dock av nästa biljett från Varnhem till Ljungstorp - en enkel SJ-biljett för 1,0 kronor med möjligt upphåll, då biljetten ovillkorligen skulle stämplas! Ur Arne Anderssons samlingar - tidningsklipp.

1961-08-31 gick också ett jubileumståg med 8 vagnar som rälsbuss från Skara till Skövde som det riktigt sista tåget på spåren. /Källa Gösta Källström, Falköping/

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Banvakt Gunnar Andersson med sin hustru Anna1996, då de redan hade flyttat till Skövde. Gunnar Anderssons far och farfar var vid järnvägen, liksom han själv en tid innan järnvägen slutade gå 1961. Det var grindar över vägen tidigare och senare ljud- och ljussignaler. Det var Gunnar och Anna Andersson som upplät plats åt bygdegården 1965 och som således lät platsen leva vidare som en mötesplats för människor.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Karl Gunnar Gottfrid Andersson född 10/12 1915 i Varnhem död 21/9 2010 i Skövde. Gift 22/6 1947 med Anna Matilda född 7/3 1921 i Ljunghem död 26/7 2010 i Skövde.

Prins Eugen 1905 i målartagen troligen från Valdemars Udde dit han flyttade just det året.  Fotograf okänd.

(Bild i bok Oscar II En Lefvnadsteckning av Andreas Hasselgren, Fröleen, Stockholm, 1908)

Se Prins Eugens verk här!

Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde har bidragit med publiceringsrätten av några skisser från sitt arkiv som prinsen gjorde i Västergötland och som ännu inte har geografiskt bestämts. De har fotats av tekniker på Prins Eugens Waldemars Udde och exklusivt översänts med anledning av berättelsen ovan! Skisserna visar motiv från de Västgötska bergen och av motiven att döma kring berget Billingen.

En av de av Prinsen geografiskt bestämda Västgötatavlorna "Kalkbrott nära Falköping" 1935 visar att Prinsen var i faggorna vid tidpunkten för det som Gunnar berättar om!

Den första av bilderna här nedan anser gruppen för analyser av bilder inom "Ljungstorpsgruppen" just kan vara en skiss som prinsen gjort vid det tillfälle som Gunnar Andersson, banvakten berättat om ovan - kanske avbruten av kaffestunden:

Sydbillingens avslut ner mot slätten - en skiss från norr - inte omöjligt från järnvägsbanken i Ljungstorp. Jämför med utsiktsbilden nedan!

(Med publiceringstillstånd av Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde som har copyrighten på den avfotade skissen och äger konstverket. Foto tekniker vid Prins Eugens Waldemars Udde specifikt för www.saj-banan.se!)

Bilden från utsikten vid Annelund visar Sydbillingens "fall" mot dalen norrifrån från Ljungstorp. Järnvägsbanken ligger något nedanför denna utsiktspunkt, men man kan se samma kontur från berget som på Prinsens skiss.

Bildanalys ger att motivet är äldre Rödfyrstipp vid Bjällums kalkbruk sydväst ifrån ett stycke ifrån vägen mellan Varnhem och Torbjörntorp mot Falköping, med berget Billingen i bakgrunden. Man kan se Sydbillingen "gå ner" framför Norra delen av berget. Åt andra hållet (bakom ryggen på betraktaren) har man utsikt över Hornborgasjön.

(Med publiceringstillstånd av Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde som har copyrighten på den avfotade skissen och äger konstverket. Foto tekniker vid Prins Eugens Waldemars Udde specifikt för www.saj-banan.se!)

Troligen också Bjällums kalkbrott. Rök tyder på en aktiv bränning av kalk. Utsikten kan vara från Hornborgsjöns norra marker. Billingens övre form kan vara mycket svagt skissad på motivet.

Med publiceringstillstånd av Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde som har copyrighten på den avfotograferade skissen och äger konstverket. Foto tekniker vid Prins Eugens Waldemars Udde specifikt för www.saj-banan.se!

Bildanalys ger vid handen att skissen är gjord väster om och avbildar Hångers Udde vid Hornborgassjön utmed Sätuna-vägen. Billingen i bakgrunden.

(Med publiceringstillstånd av Nationalmuseum/Prins Eugens Waldemarsudde som har copyrighten på den avfotograferade skissen och äger konstverket. Foto tekniker vid Prins Eugens Waldemars Udde specifikt för www.saj-banan.se!)

Bara för att visa hur vattenlinjen kunde ha sett ut vid tillfället med Prinsens skiss, visas här en bild från Ytterbergs Udde på Billingssidan av Hornborgsjön, en bit bort och snett emot Prinsens bild, 1924. Foto Gustaf Ewalds

← Till sidans topp!

Den första anhalten var endast ett dike att kliva av i, senare några pallunderlägg utlagda vid spåret i samband med vägombyggnad av Ljungstorpsvägen. Ännu lite senare fanns på träbalkar liggande relativt glesa träreglar, inna där byggdes en anhalt med stenkaj!

Här med tre av damerna Grönvall från Annelund - och hund - väntandes på tåget i djup gyttja från Ljungstorpsvägens bedrövliga skick vid den här tiden (går upp  mot Skövde alldeles vid träpallen tv). Det är knappt man kan tro att det är gamla Kungavägen över berget eller att det gick att ta sig fram där med hästfordon!

Det är mamma Eva Grönvall, fru till John Grönvall, grundare av Skövde Mekaniska Verkstad, med två av döttrarna.

Tidpunkten är efter att bryggeridirektören Egnell byggt sitt ovanliga tornhus t v om Ljungstorpsvägen nära järnvägsövergången 1906 - dessutom hunnit att måla fönsterfoder, m m vita - och före ny väntkur 1913. Eftersom Annelund, Grönvalls sommarhus, byggdes runt 1910 borde detta vara kring den tiden. Man kan se att det pågår någon slags vägförändring här vid övergången, kanske avbruten av vintern. De nyanlända från överklassen kommande sommarhusgästerna kommer under några år ha mycket att ordna med för sin egen och därmed andras bekvämlighet, också när det gäller kommunikationerna.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp - med tillstånd av nuv. familjeföreträdare)

Ännu 1937 står också en mindre fredskapsbod borterst på anhaltskajen. Troligen ditplacerad av SAJ i samband med ombyggnad av kajen till stenkaj. Innan dess fanns en massiv kritik från resenärer och godshanterare, inte minst bönderna i trakten över den torftiga anhalten. Men det var direktör Högbergs genomtramp på den äldsta träkajen som genast resulterade i en ny kaj av sten! Redskapsboden stod kvar ännu 1937.

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:29)

Ur Skara-Posten den 6 juli 1904:

"Billingsberget är nu i sommartider en lämplig tillflyktsort för stadsbor och andra. Lätt och bekvämt kommer man nu dit med den berömda bergbanan och så fort man stiger af tåget är man inne i en enkel, lantlig värld, en natur, ömsom storslagen, ömsom leende och idyllisk. Frid sänker sig öfver själen där man klättrar omkring på de små bergsstigarna. Man känner sig plötsligt med en  känsla af glädje och trygghet långt borta från civilisationen.

Tåget stannar t ex vid Ljungstorp - ingen station, bara en röd stoppsignal, och så hoppar vi ner i ett dike - ty något annat stationshus finnes inte. Jo, det är sant, ett par plankor voro uppsatta att sitta på, det var första och andra klassens väntsal.

Diket användes också som magasin. Där komma mjölsäckar och andra fraktgodskollin neddansande från tåget och bli liggande i ur och skur som andra 'fyllkajor', tills ägaren hinner dit eller någon annan barmhärtig samarit förbarmar sig öfver dem.

Allt sådant fröjdar en äkta turist, som blifvit led af komforten och just är ute för att, till gagn för kropp och själ, lära sig enkla seder, kristligt tålamod och förnöjsamhet.

Men folket här uppe var rasande! De tyckte att det reser så mycket folk på banan och bolaget tjänar grofva pengar på trafiken, så kunde de gärna få sig ett litet anspråkslöst stationsskjul för resande och mjölsäckars trefvnad. De nöja sig icke med bandiket!

Si oförnöjsamhetens onda ande tränger i våra dagar ända upp på Billingen - och då en störtskur öfverraskade oss och Billingens vid 'stationen' församlade befolkning just vid middagstågets afvgång, så lästes det just inga fromma böner i den lada, dit vi skyndsamt
tog vår tillflykt undan ovädret. Annars är det härligt på Billingen."

(Måste ha varit grindvaktsgårdens 'lada' som fick bli regnskydd - min kom.)                               (Bild från Skare-Varnhems Hembygsförenings arkiv, 2014)

(Text avskrift av Billingsbygden 1997, samlade tidningsurklipp, Alf Brage, Ljungstorp)

Ljungstorps anhalt 1937. Backen uppåt Ljungstorpsvägen från hållplatsen söder ifrån med anhaltskajen som underlag för gruppfotot. Man kan se att Ljungstorpsvägen fortfarande, i alla fall inte på våren, är i bästa skick. Vid vägövergången i Ljungstorp 1937. Fr v;okänd pojke,  Nils Lann, Gunnar Andersson, Karl-Erik Lövgren, Erik Krantz och Bertil Persson.Foto Nils Lann

(Bild Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer:  A145127:28)

Familjen Karlsson på väg till Skövde från Ljungstorps anhalt 1954. Fr v Solveig, mamma Greta och sonen Eilert Karlsson som under perioden 1950 - 1956 bor i Missionshuset, Ljungstorp.

Vid samma fototillfälle 1937 poserar sedan Karl Holmberg, Storekullen framför byggnaden som just det årtiondet hade förfallit en hel del. 

Bildtext ur arkivet: "Ljungstorps anhalt. "Väntsalen" vid Ljungstorps anhalt 1937. Byggnaden var ursprungligen tidningskiosk i Skövde kyrkpark och flyttades omkring 1914 (senast 1913 enl. tavlan) till Ljungstorp av disponent Grönvall och grosshandlare Högberg, vilken ägde ett par sommarställen i Ljungstorp. Byggnaden blev efter hand en träffpunkt för bygdens ungdom och kallades av folkhumorn för "Lunsabingen". Smärre vandaliseringar och upprustningar avlöste varandra de sista åren före järnvägens nedläggning 1961."  Foto Nils Lann

(Bild & text Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer:  A145127:6)

Ljungstorps anhalt med väntkuren som sett sina bästa dagar återigen, efter en av alla tidigare renoveringar under dess sista tid. Slutet av 1950-talet och SAJ's saga börjar ta slut. Byggnaden kom att kallas "Lunsa-bingen" efter att traktens unga män (lunsar) tidvis gjorde den till sin egen lekstuga. När kaminen brann därinne under den lilla byggnadens storhetstid var det tillfällen då "lunsarna" busade genom att urinera i kaminen.

Förbudsskylten att inte beträda spårområdet har fallit i gräset, men hänger fortfarande med.

Tågstoppen gjorde också till att börja med vägen ofarbar under väntetiden, då grindarna stängdes och inte öppnades förrän tåget lämnat anhalten. På senare tid ljus- och ljudsignaler och en något längre avstigningskaj som gjorde det möjligt att släppa på trafiken när tåget hade stannat.

Bygggnaden togs till Ljungstorp av grosshandlaren Högberg, som hade ett par fastigheter som sommarstugor inte långt från byggnaden. Den hade då från början varit någon sorts kiosk i kyrkparken i Skövde. Placeringen måste ha gjorts före 1913 (då tavlan målades). Enligt uppgift flyttades den till Anten som kiosk.

(Uppgifter, bl a Arne Sträng, Ljungstorp)

(Bild från Stig Nybergs samlingar, Sveriges Järnvägsmuseum - bild inköpt av KF)

Anhalten den 18/8 1961, den sista trafikmånaden, med ljusignalerna placerade för vänstertrafik och en del av SAJ-banan strax innan nedläggning. Den relativt korta anhaltskajen syns efter vägkorsningen t v om spåret med en lutande bänk att sitta på. Spåret kommer från Skövde i den långa böjen in från ravinen mellan de båda bergsidorna ovanför Ulfstorp/Rosenlund och efter att ha passerat Liden.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: 103695) 

Måndagen den 21/8 1961 Bild från artikel i Västgötakorrespondenten

(Urklipp från Bertil Johanssons samling, Motorvagnsklubben, Falköping, 2013)

(Urklipp från Bertil Johanssons samling, Motorvagnsklubben, Falköping, 2013)

1962, året efter tågnedläggningen står Berta Lövgren utanför sin trädgård på Ljungstorpsvägen. Kanske väntar hon nu på bussen?

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Berta och Henning Lövgren bodde utmed Ljungstorpsvägen alldeles söder om järnvägen på höger sida från Ljungstorp räknat mot Varnhem. Så här såg det urprungliga torpet ut innan det revs för ett nybygge på 1940-talet. Här föddes Bertas make Henning Lövgren 1893.

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Här det nya hus som byggdes och som tyvärr brann ner till grunden 1949.

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Henning Gustav Lövgren född 1893-11-26 Lövberga, Grovarbetare &  bonde med sin Berta Gunhilda Lövgren född 1895-12-06, född Adamsson, N. Lundby

Henning död 1973-12-29 och Berta död 1969-05-15 båda i Lövberga, Ljungstorp, Varnhem.

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Ljungstorpsvägen som fägata för Lövgrens kor utanför Lövberga ladugård och med SAj-spåret längst bort i bilden. Man ser del av väntkuren som placerades vid järnvägsövergången 1913 alltså ca 10 år tidigare än fotot, samt en av korsvarningarna för järnväg. Med på fotot är Henning och barnen Britta och Ingrid samt hustrun Berta. Det är lätt att föreställa sig hur dålig Ljungstorpsvägen kunde vara vid regn och efter tjäle och ändå var detta tills ca 50 år innan bilden togs enda vägen mellan Skövde och Skara! Den var säkert inte bättre innan dess, så man förstår behovet av en ny väg över berget.

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Karls dop 1921 med Anna och Karl Bolin, Henning, Berta med Karl-Erik i knäet, Hennings mor Elisabeth. Familjen i trädgården på Lövberga.

 (Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Tidiga bilder från Lövberga - hus och ladugård med Henning, Britta och Ingrid.                                                           (Bilder från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Henning med några av sina sysslor genom livet. Bild t h från 1963.                                                                    (Bilder från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

Lövberga pampiga hönshus med SAJ-staket i bakgrunden. Hönshuset har under åren förvandlats och är idag ett boningshus. Egnells sommarpaviljong döljs bakom björkarna till höger på fotot.

(Bild från dottersonen Håkan Säll, Skövde www.sells.se)

 ← Till sidans topp!

SAJ-tåget gör uppehåll i Ljungstorp. Bryggeridirektören Egnell hade ett starkt intresse för friluftsliv och var inte främmande för att bjuda sin personal på stärkande upplevelser i det fria. Med tågresan från Skövde i öppna sommarvagnar stannade tåget med gäster helt sonika mitt över Ljungstorpsvägen framför direktör Egnells unika sommarpaviljong i Ljungstorp t h utom bild. Men så är ju direktören också ledamot av SAJ's styrelse sedan många år. Här skall firas midsommar som en personalfest i sommarklänningar och ljusa hattar 1906.

Ljungstorpsvägen håller på att breddas något och rättas till efter många års behov av upprustning och det kvarstår tilljämning av vägbanan av vad man kan förstå. Övergången stämmer överens med bilden på Grönvallsdamernas väntan på tåget - antagligen då på tidig vår samma år - se här! Samma pallanordning gäller fortfarande för av- och påstigning alldeles t v om Ljungstorpsvägen. Året bör vara 1906 - då Egnell uppfört sitt unika hus med utsiktstorn. I tidningen omnämnd som en  påkostad paviljong. Sommargästerna kom att få betydelse också för upprustningen av Ljungstorpsvägen.

(Bild Skövde Stadsmuseum - bildnummer: )

Ur Skara Tidning 1906-06-30:

"En turistled öfver Billingen lär vara ifrågasatt enligt vad brevskrifvare i DN skrifver.

Vid Ljungstorps station på höjden af den befintliga bergbanan har en ståtlig paviljong uppförts och från denna plats skulle turistleden anordnas utefter bergskanten till den bekanta Öglunda grotta, hvarest utsikten öfver Valle härad är synnerligen storslagen. Väglängden mellan Ljungstorp och grottan är 6 kilometer."

(Text ur Billingsbygden 1997, Alf Brage, Ljungstorp)

Redan tidigt fanns leder från Öglunda, utsikten och grottan där över berget och ända till Skövde. Den här skildringen från 1872 hämtas från: Genom Sveriges bygder, Skildringar af vårt land och folk, 1872, 450 sidor, Herman Hofberg, digitaliserad genom projekt Runeberg,

(http://runeberg.org/authors/hofbergh.html)

Tornet uppfördes av Valle härads Turistförening, som var synnerligen aktiv vid den här tiden. Svenska Turistföreningen bidrog med 1 000 kronor. Usiktstornet i Öglunda invigdes 1910.                                                                                                  

(Vykort ur Evald Frimans album)

"Tänk vilka historier det finns kring Öglundatornet. Och tänk om gubbarna som drack punch på Egnells veranda funnits i dag. Åkte tåget till anhalten i Ljungstorp, samlades på verandan och prome­nerade upp till tornet, lovprisandes byggmästare Hagman i Skärv som svarade för bygget.

Att det regnade på invigningsdagen, l juli 1910, bekom knappast de 200-300 närvarande. Med väl förberedda tal, ka­nonsalut, körsång och musik av Västgöta Musikkår, blev det en invigning som hette duga. Folkfesten framåt kvällen var hel­ler inte dålig, kan man tänka.

Med tornet i Öglunda förknippas också Johan August Appell. Johan August fun­gerade som vaktmästare vid tornet från dess tillkomst till bör­jan av 1950-talet. Han bodde i Halsfallet, strax nedanför utsikts­tornet, i en röd liten stuga och blev väl något av en liten hus­tomte för de trogna besökarna. Rickard Andersson i Hägnet sålde läskedrycker och samtalade gärna med de många gånger långväga turisterna. Motorismens intåg i mitten av 50-talet satte sina tydliga spår på svenska folkets sedvänjor. Kanske låg det därför i tiden att man inte orkade traska ända upp till tornet vid dess återinvigning 1954. I stället bjöd landshövding Frithiof Domö halt i en av Hägnens hagar. Och landsantikvarien Gunnar Ullenius ställde sig undrande till varför "folk" slutat vandra.

- Men det torde förhoppningsvis vara en övergångsfråga, trodde Ullenius.

Efter Appells bortgång blev tornet föremål för mindre nog­räknade besökare som dessutom oftast kom efter mörkrets in­brott. Turistföreningen hade inte råd att rusta upp det och 1964 fick Evert Åkerström och Einar Andersson det föga roli­ga uppdraget att riva tornet."

 
  (Text hämtad från Föreningen Skövdebor, Stockholm http://skovdebor.se/Bok-1/utsikt.html)

Efter sekelskiftet blev turismen ett begrepp som omfattade både bil och tågresor. Harald Lindberg står bakom den här broschyren med innehåll som beskriver turistvägarna inom Valle Härad. Konstnär Hjalmar Arleman har utfört teckningarna. Se mer info om konstnären här!

Den här fantastiska utsikten över Valle härad var belöningen för promenaden och stegen upp i tornet! Öglunda kyrka och Valles sjöar.

                 (Vykort ur Evald Frimans album)

Även här ser man att det vid förr-förra sekelskiftet var glest med träd på Billingen. Alla natur och stenformationer blev ännu mer dramatiska i sin framtoning.

(Ur Billingen längesen, 2000, 4, Verna Andersson, Arne Andersson och Alf Brage)

På sant naturromtantiskt manér hade även Öglunda sin offerkälla iordningsställd för besök av den intresserade allmänheten.

(Vykort från Verna Anderssons samling, Ljungstorp, 2013)

Vägen till Öglunda från Ljungstorp var inte heller bara en transportsträcka. Det gick mer än väl att njuta av granskogens stigar inte minst en försommaradag som denna. Även om gransskogen inte tycks ha varit särskilt mycket med vid tiden för SAJ's etablering. Foto Verna Andersson, Ljungstorp copyright

Verna Andersson, Ljungstorp berättar:

Bryggeridirektören Theodor Egnell valde Finnatorp till sitt projekt för sommarutflykter, men byggde om förstås. Han var i 55-årsåldern när han kom hit med sin andra hustru. Fastigheten låg lite lägre än övriga platser så han byggde ett utsiktstorn, men också som en satsning inom personalpolitiken. Daniel Theodor Egnell, född 1852, död 1930, gift först med Selma Carolina Josefina Bauer, skild och gift andra gången 1909, med Gertrud Egnell född 1869, död 1956, dotter till Theodors kusin Johan Carl Gustaf med hustru Ida Fredrika Helling, handlande i Lidköping. Theodor gifte sig alltså med sin kusins dotter.

Utöver sommarutsiktstornet i Ljungstorp, som egentligen Bryggeriet Nordstjernan ägde, så hade familjen en mer privat "sommarstuga" också vid Flemsjön. Efter faderns död flyttar Ernst 1937 till gården Boängen vid Flämsjön – familjen Egnells privata sommaregendom.   (Från artikel av Börje Bergsten)

Han var aktiv med turismen, så som man var på denna tiden, och var med och ordnade med vandringsleden till Öglunda utsiktstorn som 1910 invigdes vid Öglunda grotta. Personalen vid bryggeriet tog han med på vandring dit från sitt utsiktstorn - se bilder!

Egnell var en av Skövdes rikaste män och bildade en bland andra en stiftelse för "Skövde stads förskönande" som innehåller åtskilliga miljoner idag och har bekostat många konstverk i staden bland annat ett över en av hans "sommargrannar" här i Ljungstorp nämligen John G Grönvall. Egnell betalade för en staty över Grönvall. Men det vet ingen av dom för det hände år 2010!

En stor skara ur personalen har följt med på resan till Ljungstorp och direktör Egnells midsommarfest. Direktör Theodor Egnell och hans son Ernst (nu disponent) i vit Stetson-hatt, står t h i bild bakom en pojke som frenetiskt böjer en vidja för att direktören och hans son skall ses ordenligt. En fantastisk bild av ett annorlunda inslag inom personalpolitiken under tidigt 1900-tal. Promenader i omgivningarna ingick. Att året är det år då "paviljongen" uppfördes kan man se då den ännu inte, som senare kan ses, är målad  med sina vita fönsterfoder och utsmyckningar - se bild några år senare nedan! På taket ses T2:s militärmusikorkester spelande - en orkester som försvann 1925.

I främsta ledet kvinnor från disk- och sköljavdelningen på bryggeriet. En fantastisk bild av ett annorlunda inslag inom personalpolitiken under tidigt 1900-tal. Promenader i omgivningarna ingick.

Gunborg Ferm, Ljungstorp, skriver: "Här finns sköjerskorna Lotta, Emma och "Svag-dricks-Persson" med sina stora mustascher! Här finns också Oskar Eriksson som var kassör från 1898.

(Bild från Gunborg Ferms samling, Backen, Ljungstorp, 2014)

Här har gästerna vänt sig för att lyssna till militärorkestern på taket. Troligen är det invigning av anläggningen med en midsommarfest 1906 för all personal på Theodor Egnells Nordstjernanbryggerie i Skövde.

Något år senare kan man se att tornet och byggnaden hade vitmålade fönsterfoder, räcken och övriga detaljer. Lägg märke till Ljungstorpsvägen en vårdag. Bilden är från den tidens påstigningsplats vid SAJ-spåret alldeles bredvid vägen. Så man kan säga att den tornförsedda paviljongen låg lägligt till för turistverksamhet per tåg med promenadanslutning till Öglunda och dess utsiktstorn byggt några år senare, 1910.

Hela bilden ser du här!

(Delförstoring av bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Utflykten till Ljungstorp för bryggeriets personal blev senare vykort från Ljungstorps Utsiktstorn med Billingens sydvästsida som mjukt går ner mot slätten i bakgrunden och med SAJ-banan alldeles utanför tomtgränsen.

(Vykort från Verna Andersson, Ljungstorp)

Theodors andra hustru Gertrud var född 1871. Hon var alltså 19 år yngre än sin man. Här med dottern Marianne vid Boängen, Eggby 1912. Ett sommarställe som bevistades mycket och senare gick i släktens ägo genom sonen Sven-Gunnar Egnell och senare Theodors äldste son Ernst Egnell.

(Bild från Björn Englund)

BOÄNGEN, Flämsjön, Eggby (söder om dagens Flämslätt). Theodor och Gertrud Egnells sommarviste under 15 år. Fotot från 1914. Samtidigt som paviljongen i Ljungstorp användes, troligen mest av Theodor och för hans turistverksamhet. Även hans vänner kunde samlas på verandan i Ljungstorp för att dricka punsch, för att sedan promenera bort mot Öglunda Ustiktstorn. Lite osäkert när Theodor lämnade Ljungstorpsbygget. Han dog 1930. När Theodor gick bort ärvde sonen Sven-Gunnar Boängen, som senare övertogs av S-G´s broder Ernst Egnell.

Theodor Egnell i kraftig överrock och sydväst! Gertrud Egnell i bara blusen sittandes.

(Bild hämtad från Björn Englunds sida: http://egnell.smithdesign.se/about/johan/theodor/ernst/sven-gunnar/

 Boängen tre år senare - då rejält utbyggd huskropp åt båda hållen och en särskild huskropp till höger om det ursprungliga huset på bilden.

(Bild hämtad från Björn Englunds sida: h)ttp://egnell.smithdesign.se/about/johan/theodor/ernst/sven-gunnar/

Här Theodor på besök på en av hans andra gårdar, Oxelbacka, öster om Skövde 1923. Theodor till höger med käpp.

(Bild hämtad från Björn Englunds sida: http://egnell.smithdesign.se/about/johan/theodor/ernst/sven-gunnar/)

Carlsberg med Arne Sträng, nuvarande ägare, Alf Brage och Verna Andersson, Ljungstorp, samt den kära hunden Laban. När elektriciteten kom till Ljungstorp fanns en transformator vid Uppsala och troligen drog man ledningar från den till Ljungstorp. Man vet att den kom 1918 till Carlsberg.

(Bild och uppgifter från Verna Andersson, Ljungstorp)

Arne Sträng berättar:

År 1850 byggdes torpet/huset på Carlsberg eller Karlsberg, envånings, och med en mindre ladugård. Under tiden då sommargästerna kom till Ljungstorp ägdes huset av hästhandlare Karl Fredriksson från Skövde, som upplät huset till bostad åt sin släkting Lars Johan August Högman med hushållerskan Tilda. Arrendet var mjölk som levererades med tåget till Skövde och en årlig kalv. 1914 byggdes ytterligare en våning på huset. 1918 elektrifierades det. Ladugården byggs till i båda ändarna på 1920-talet. Det var Fredrikssons som kom med tåget till Ljungstorp och som levde här om somrarna till några år in på 1930-talet. Arne Sträng med hustru Birgitta köpte huset 1979.

Detalj från expropriationskartan Karlsbergs lägenhet t v och överfarten t h. Finntorp blev 1906 Ljungsbo efter direktör Egnells köp.

← Till sidans topp!

Det var Carl Högberg som kom först och byggde Noltorp och senare Lintorp 1918. Givetvis gav också Högbergs sin villa på Noltorp ett eget namn. Det blev "Villa Ramunda"! Redan 1910 skriver Margit Hemberg i sin dagbok att de var "på Ljungstorp": "Vid femtiden gingo vi till Högbergs."

(Bild och uppgifter, från Verna Andersson, Ljungstorp)

Verna Andersson,Ljungstorp berättar:

Högberg byggde också det röda huset alldeles nära Villa Ramunda, där det senare blev affär, år 1918. Årtalet står i källaren.

Det byggdes åt döttrarna och tjänstefolket och kallades "Nuckebo". I trädgården fanns både dammar och tennisbana. I närheten lär ett stenrör vara uppbyggt, skulle vara en kopia av Ramlaklev!

Det var också affär redan i slutet av 1920-talet fram till på 1940-talet. Britta Jacobowitz besökte då Trollehöjd och berättade att både hennes far och farfar ägt stället. Farfar hette Josef Olof Johansson Sjöholm, född i Skövde 1868, slaktare, flyttade till Skultorp, död i Våmb. Han bodde i Trollehöjd. Sonen, Brittas far, var Bertil Sjöholm f 1897, gift 1923 och de bodde i röda huset och hade affär där med ingång på gaveln. Brittas mor var född 1901 och dog år 2000.

Dottern Britta född 1925 i Skövde, hennes syskon var Karin, Olle och Lasse, hade några minnen härifrån, bl a att hon klättrat upp till den hylla där godiset låg i affären och då klivit upp på en sirapstunna. Locket gav sig och Britta blev stående i sirapen med yllestrumpor på. Man tog varor från Strandkvists i Skövde och var gång sändningen kom fick hon en skål med karameller. Både far odch mor stod i butiken. Familjen flyttade till Hjo.

Den gamla stugan på fastigheten låg långt ner i trädgården tidigare och revs vid sommarhusbygget.

Grosshandlare Carl Högberg hade långt tidigare övertagit Assbecks i Skövde och hade utvecklat detta företag att omfatta ett antal butiker både i Skövde, Skara och Vara. Familjen bestod av Carl och Matilda Högberg, barnen Edvin Fridolf, Knut, Irma, Ingrid, Herta. År 1876 startade Assbecks i Skövde, 1882 bildades handelsbolag där Carl Högberg ingick, 1887 blev Carl Högberg chef för Assbecks, (1897 Assbecks i Skara). 1903 upphörde kompanjonskapet. 1904 herrekipering i Skövde, 1926 Assbecks Vara. 1927 dog Carl Högberg. Sönerna Edvin, Fridolf och Knut fortsatte och 1959 överlät Knut Högberg CF Assbecks & Co till Anders Rapp. På tavlan från 1927 är han 71 år gammal, dvs från samma år som han dog.

(Bild och uppgifter från Verna Andersson, Ljungstorp)

Utsikt från Trollehöjd - målning av W Albertsson. Lägg märke till den "ordnade naturen" som man får säga utgjorde förgrunden till utsikten. Varnhems klosterkyrka t v i bakgrunden.

(Bild av tavla från Göran Högberg, sonson till grosshandlare Carl Högberg, Assbecks Skövde - arvegods från farmor Matilda - bilden förmedlad av Verna Andersson, Ljungstorp.)

← Till sidans topp!

Carl Högberg byggde nya Lintorp 1919. Högbergs dotter Herta gifte sig med kapten Fritz Ekelund och givetvis skulle dom också ha en sommarvilla. I den flyttade också familjen Stig in då den gamla stugan revs. Han skötte trädgården åt Högberg. Så här bodde både sommargäster och Ljungstorpare i samma hus. Sommargästerna behövde hjälp i sina trädgårdar och många Ljungstorpare fick arbete där. På 1940-talet bodde här Axel och Siri Sjöberg med sonen Bo. Här har också varit en kemisk teknisk fabrik.

(Bild och uppgifter, från Verna Andersson, Ljungstorp)

← Till sidans topp!

(Ur Varnhemsbygden 2002)

Annelund, Ljungstorp; den från 87/128 mtl Kloster Pickagård i Varnhems socken avsöndrade lägenheten. Införskaffad runt 1910 av John Grönvall som sommarboende och blev senare också hans boende en stor del av året. Familjen kallade ofta enligt uppgift huset för "Villa Annorlunda" och har skrivit så på vykort. Vy från trädgården. I den gamla stugan på fastigheten bodde f d soldaten Dag. Den stugan revs och flyttades till Åsbotorp uppe på berget.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Tidiningsartikel i Skövde Nyheter 1985 visar att Grönvalls redan 1909 skickade ett vyrkot från Annelund, Ljungstorp som de kallade "Annorlunda". Återigen kan man se den brist på uppväxt skog som tycks ha gällt stora områden av Billingen vid tiden för SAJ-banans etablering. Möjligen gjorde skogsbristen att Ramlaklev verkligen gick att se från fönstret på Annelund. I annat fall är det väl ett sätt att försöka imponera på kortmottagaren om den dramtiska omgivning man hade i Ljungstorp - annorlunda från livet i det stora huset på Kyrkogatan 2 i Skövde.

(Artikel från Skövde Nyheter förmedlad av Verna Andersson, Ljungstorp)

Stora gången genom parkanläggningen Annelund, Ljungstorp.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Utsikt från Annelund Ljungstorp med Sydbillingen ner mot slätten. En fantastisk stenmur med vackert trästaket avgränsar.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

I Annelunds trädgård med en ung Linnéa Ullberg, Sandbäcken, tv krattandes. En stor trädgårdsanläggning med buskar och växter hemtagna utomlands ifrån och stenanläggningar.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

Salongen i familjen Grönvalls Annelund.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp)

1920-tal och John själv står och beundrar sitt vackra hus i Ljungstorp på äldre dar, några år före sin död 1924. Innan detta stora hus byggdes låg här en liten stuga lite närmare vägen där Dag bodde. Det sägs att när John G Grönvall hälsade på familjen Högberg fastnade han för det vackra Ljungstorp. Några år in på 1930-talet lämnade Grönvalls Annelund.

(Bild från Verna Andersson, Ljungstorp med tillstånd från nuvarande familjeföreträdare)

Berättelse om Annelundarna av Verna Andersson, Ljungstorp:

John G. Grönvall hade år 1868 startat Sköfde Mekaniska Verkstad som senare kom att bli Volvo.

Grönvall bad Högberg om hjälp att bygga Annelund, vilket han åtog sig att ordna med. Till Annelund kom John G Grönvall med hustru Eva Fägerskjöld. Hustrun var av adlig släkt och en av släktgårdarna var Liden i Säter. När Annelund byggdes var Grönvall 74 år och 4 år senare lämnade han verksamheten som styrelseordförande i Sköfde Mekaniska Verkstad, som då sedan 1907 hade tillverkat båtmotorer. 1917 avled Johns hustru Eva. Enligt en ättling dog han i Ljungstorp av slaganfall 3/2 1924. Han är begravd på St Elins kyrkogård i Skövde.

På äldre dar vistades han alltmer i Annelund. Deras dotter Elsa gifte sig med en Gyllensvärd, vilket också var en adlig släkt. Barnbarnen till dessa söner och döttrar till Grönvall var ofta här om somrarna. När John och Eva var borta tog dottern Märta över. Många är de Ljungstorpare som arbetat i den stora parkanläggning som fanns bakom huset, med trädslag från utlandet, stora stenformationer och rabatter.

Man lär från Annelunds balkong se 24 kyrkor i Valle härad enligt en ättling till dom. Här flödade John G's tekniska intressen och han installerade rinnande vatten till sina anläggningar och satte in kopplade fönster, vilket var en nyhet då. Barnbarnen till Grönvalls, Bo och Ulla Gyllenssvärd, har besökt Annelund i senare tid. Båda har varit här som små och arbetat i trädgårdsanläggningen och Ulla berättade hur hon satt i knät på John G och tittade ut genom fönstret på översta våningen där de på himlen såg månen och hur de sjöng tillsammans om månen. Här fick Ljungstorparna möjlighet till arbete och Astrid Åstrands farfar Carl var mycket där. Familjen köpte mjölk och ägg hos Ljungstorparna och Johns hustru Eva gick även ut med mat till de som inte hade tillräckligt.

Carl Ullberg var en av dom som arbetade i trädgården och som ättlingar till Grönvalls med förtjusning minns. Han hade så roliga ordvändningar. Sa t ex "Idag blir det emballage i vädret". Han menade omslag! Kusinerna, dvs barnbarn till GrönvalIs fick arbeta hårt i trädgården då de var där om somrarna. Det var Grönvalls dotter Märta som dirigerade. Pojkarna började klockan 8 på
morgonen och flickorna kl 9. De hade en timmas rast mitt på dagen och slutade kl 5 på eftermiddagen. Märta hade kvar Annelund till några år in på 1930-talet.

En tid var det sjukhem i Annelund. Från den tiden minns Ljungstorpsborna en präst som bodde där. Han gick i lång mörk rock och hatt  ett bestämt antal steg från Annelund upp mot skolorna. Han räknade stegen. Om han tappade bort räkningen vände han och "gick om".

←  Till sidans topp!

 Verna Andersson, berättar:

Ramlaklev är en höjd på Billingen. Den grå, branta klippan av diabas ser man från den gamla kungsvägen mellan Skövde och Skara som går genom Ljungstorp. Från utsikten där uppe ser man rakt i väster Skara domkyrkas torn. I sydväst blänker Hornborgasjön och i nordväst det blå berget Kinnekulle. Och däremellan breder hela det sköna Valle härad ut sig.

Det finns gamla berättelser om jättar och troll i Ramlaklev. Berget kallas också Ramundaklev efter jätten Ramunder som bodde här. Han var väl sedd av folket i bygden. Men det var en sak han inte kunde tåla - ljudet av kyrkklockorna i Varnhem. En dag kastade han en sten mot Varnhems kyrka. Den nådde inte fram utan blev liggande på Hålltorps gärde. Stenen sprängdes 1903 då järnvägen byggdes.

(Bild från Västergötlands Museum; Smultronställen i Skaraborg; Foto: Leif Crona, LC-film)

Utsikt från Ramlaklev, Ljungstorp 1920-30-talet. I mitten Klevens såg och i den "övre raden" t h Ännabäcken och t v Hagen med Ljungstorpsvägen däremellan.

På bilden finns alltså följande torp, gårdar och byggnader:

Klevens såg - bostadshus; Ännabäcken - ladugård; Ännabäcken - bostadshus; Kleven - bostadshus; Kleven -ladugård; Gustafsberg -Ladugård, Grönelid -ladugård; Grönelid -bostadshus; Öjebacka -bostadshus; Stentomten - bostadshus; Jägarebacken - bostadshus; Haga - bostadshus; Hagen - ladugård; Hagen -bostadshus och Fogdegården - ladugård.

(Bild och uppgifter från Verna Andersson, Ljungstorp)

Verna Andersson berättar:

Ramlaklev är den höga klippan som man ser från landsvägen i Ljungstorp. Det var en mycket populär utflyktsplats förr på 1940-50-talen och även tidigare. Det var inte en söndag utan att några träffades på Ramlaklev. Där sjöng man som operasångare Kock ut över nejden! Och sommargästerna var förtjusta, man skrev om det i brev, vykort och man till och med döpte sommarhuset på Noltorp till Villa Ramunda. Enligt sägen är det jätten Ramunder som bor däruppe. Ramundaklev, som i vardagslag blir Ramlaklev. Idag finns en nyanlagd vandringsled över Ramlaklev förbi Davida stora gran, som nu i sommar fått ytterligare en extra informationstavla utöver den som David Johansson och Alf Brage satte upp.

En annan möteplats är Fagerdammen som består och ofta är fylld av vatten, även om vattenmängden växlar. Många är det som lärde sig simma där och åka skridskor. För dem som växt upp i Ljungstorp med omnejd var dessa väldigt viktiga mötesplatser, men skolorna, affär, järnvägen m m och föreningarna är alla borta sedan länge. Ljungstorp Bygdegårdsförening som bildades 1965, när allt annat hade försvunnit, finns dock kvar ytterst levande än idag!

← Till sidans topp!

Fagerdammen på 1794 års karta inför skiftet av Billingeliderna. Vägsystemet var lite annat, men nertill utanför bild går Ljungstorpsvägen mot Skövde och svängen i Ännabäcken. De här vägarna är ägovägar norr om Ljungstorspvägen. Två stigar går från Solbergahållet mot Fagerdammen. (Har lagt kartan ner för att få norr rakt upp på sidan!)

(Lantmäteriets Historiska Kartor)

Bild från Fagerdammen. Foto Verna Andersson, Ljungstorp copyright